En kort tillbakablick
Grönbo herrgård har en lång historia av järnhantering. Inkomsterna från verksamheten bidrog till att herrgården kunde byggas och förbättras kontinuerligt under 1600- och 1700-talen. Under tidigt 1800-tal fortsatte driften men var inte lika lönsam och till slut fungerade det inte ekonomiskt. Staten gick in och köpte egendomen - som bestod av främst ett stort antal hektar prima skog - och skapade Grönbo kronopark, som även kallades Grönbo Revir. Byggnaderna och parken styckades av och såldes så småningom som en enhet till en privat familj. Verksamheten på den kvarvarande marken övergick därmed till enbart skogsbruk och jakt i Domänverkets regi. Enligt uppgift har flera kungar varit på besök på herrgården just för att jaga.
Man har i alla tider även ägnat sig åt odling av olika slag på gården. Vi vet inte så mycket om vad som odlades, men jorden runt gården bör rimligtvis ha brukats för odling av spannmål. Säkerligen har det även hållits djur på gården som betat hagarna i omgivningen. Det faluröda huset i "Stallkurvan" är ett kvarvarande tecken på att djuren har haft en plats i herrgårdens historia. Huset tillhör numera grannfastigheten. Det har även funnits en ladugårdsbyggnad i höjd med infartsgrindarna men den är numera riven.
Här nedanför står de stolta kronojägarna vid Grönbo Revir uppradade på den tiden då gården hade sin egen anställde jägmästare.
Odlingarna har även bestått av grönsaker och frukt. På Äppelön finns ett antal äldre träd som planterats i alléform, och alltefter träden fått vika för tidens tand har nya planterats. De äldre träden är bland annat av sorterna Sävstaholm, Lobo och Ringstad . De två första träden i allén är av okänd sort och kan vara egna korsningar som tillvaratagits av trädgårdsmästarna. Två gamla exemplar av sorten Stenbock har tråkigt nog kastat in handduken nyligen.
Det finns uppgifter om att det så sent som på nittonhundratalet arbetade två heltidsanställda trädgårdsmästare på gården. De hade säkert fullt upp med bland annat kvadratodlingarna på Äppelön och öster om huvudbyggnaden. Det finns fortfarande spår av dessa odlingar i gräsmattorna och de syns även på en gammal skiss som finns på herrgården.
Sverkestaåns kraft användes för att smida tackjärn till stångjärn som sedan skickades vidare för försäljning från Arboga. Det finns ett gammalt sågverk i byn som i sin tur står på grunden till den gamla stångjärnssmedjan. Vattnet är fortfarande dämt och man kan förstå att det var en kraft att räkna med. Med litet fantasi kan man höra stånghammarens eviga slag som ljuder över nejden dag som natt eftersom det var för dyrt och svårt att starta om den varje arbetsdag.
Vägen in till herrgården går genom en allé som syns på bilden nedanför. Allén består av både gamla och nya träd och av ett antal olika lövträdsarter. Vissa är på gränsen till döda men ägaren vill låta dem vara kvar så länge som möjligt för att gynna insekts- och fågellivet. Allra sist in mot herrgården står två ståtliga gamla almar som balanserar på gränsen till trädhimlen. De finns med på gamla vykort och får stå kvar till dess de utgör en fara för omgivningen.
Bron byggdes för några år sedan då lastbilsleveranser började kännas osäkra på den gamla träbron. Under den nuvarande bron finns det gamla stensatta brofästet av romersk typ kvar som alltså håller upp hela konstruktionen. Pollarna är inköpta under 2010-talet på en sommarauktion vid Stjernfors herrgård i Ljusnarsberg.
Vägen till Äppelön går över två små broar. Till höger om den första bron finns en liten höjd som kallas Champagnekullen. Frågan är om det druckits så mycket ädelt vin där, kullen kan snarare vara en rest av ytterligare en gravkulle (förutom Dansarekullen). Det tror i alla fall hyresvärden.
Ibland gör naturen något som kan kännas som ett meddelande - en gren har växt på sitt eget sätt och blivit ett hjärta. Kan det verkligen vara en tillfällighet?
"Winter is coming" som man säger med bävan i en viss serie med koppling till Westeros. Vintern är tuff på många sätt men det finns en del trevligt man göra också, som till exempel att välja ut det perfekta vinet till kvällens gryta.